Nu så...

Efter en härligt lugn dag tror jag att jag samlat mig kraft att skriva några rader här.

Av någon anledning har sista tiden varit hektisk, börjar äntligen komma in i en vardag igen efter sommar, semester och dagis-uppehåll.

Veckan som var, var en typisk vecka för oss - så som hösten kommer se ut - tror på en fin höst och skall göra allt för att ta vara på den sista tiden som mammaledig. Dagis för Vilmer, Öppna förskolan o en sjuhelvetes massa promenader !! O träning såklart.

Känner mig mer o mer säker på att jag gjorde rätt som tackade nej till dagisplatsen för Lily nu i höst - hade inte varit redo att börja jobba fullt än, dock finns en liten oro för att vi inte skall få en plats där vi vill i januari.
Det gäller att ta en dag i taget o inte tänka för mycket på det - kan inte påverka det ändå.

Löpningen har gått fint under sommaren, pressen har varit stor men den har fått ut mig med löparskorna på alldeles tillräckligt många gånger. En vecka innan målet drar sig min löpkamrat ur - för solsemester, åka in o springa midnattsloppet ensam?! Nääe inget för mig. En viss besvikelse infann sig samtidigt som en sten föll från mitt bröst - en lättnad. Nästa vecka skall vi ge oss på sträckan tillsammans för att det inställda loppet inte skall kännas som ett nederlag - måtte jag förbättra min tid!! milen under 60 är mitt mål. Får se om min intervallöpning och envishet kan ge nåt resultat :)

Nu skall jag stoppa Vilmer i säng och invänta  peter som är på väg hem från jobbet.
Imorn är det jobb som gäller o efter det absolut ingenting :) Bara lite tid med familjen - hela familjen :)

På återseende...

♥ //Emma